Vem är Viktoria Kjellin? Viktoria Kjellin är en djurälskare till tusen! Hon har genom åren som gått alltid tyckt om djur. Sedan barnsben var hon alltid runt och jagade efter katten Harry som flyttade in hos oss några dagar i veckan. Hon har haft 3 hundar, som hon knappt kommer ihåg, eftersom att hon var så otroligt liten då. Hon fick växa upp utan några djur i hemmet, hon hade ju haft en hel drös med djur men dem kom hon knappt ihåg. Hon hade bara foton som hon kollade på, ofta. Hon hade drömmar att få en egen hund! Varenda hund hon såg som gick på gatan sa hon till sina föräldrar, en sån hund vill jag ha! Efter kanske 1 år, kan ha varit mer. Fick hon en liten hund, det var dock allas hund men det kom en liten buse in i familjen i alla fall. Drömmen gick i uppfyllelse, det var nog då den tjejen insåg att man måste kämpa för att uppnå sina drömmar.

Vilket hon gör oavrutet sen tiden då hon upptäckte de underbara djuren, hästarna.


Fick Bobby 2004, bilden är tagen vintern 2011.

Nu ska jag börja gå in på hästarna! Luta er tillbaka och ta fram kakfatet för nu ska det skrivas! (; Näjdå, ska försöka sammanfatta det så gott det går!

Allting började när jag var 9 år och min kompis tog med mig på ponnyridning. Jag blev fast på en gång och jag åkte ut på ponnyridning ofta! Tillslut tröttnade min kompis och jag blev själv där, det var ju inge roligt utan en kompis så då slutade jag också. Men det kliade i hela kroppen när jag inte fick åka dit och rida! Jag började istället rida på islandshästar, underbara islandshästar. Jag travade och galopperade för första gången, utan ledare! Jag hade aldrig galopperat förrut och nu galopperade jag. I skogen! Jag hade aldrig ridit ut heller, allting gick så fort! Jag fastnade för islandshästarna men efter 3 år bestämde jag mig för att jag ville utvecklas och började istället rida "vanliga" hästar.

Jag har nu ridit 3 år kanske? Jag har tappat räkningen, i smedjebackens ryttarsällskap och där fann jag mina goda vänner Fanny och Madelene. Vi fann varandra på en gång, lika sjuk humor och lika dampiga! Nu har jag börjat sakna islandshästarna något enormt. Alla minnen! Så otroligt många minnen!

Nu ska jag berätta det allra viktigaste! Walle och Björnbär! Sommaren 2005 såg jag och min kompis 2 hästar, en arab och en shettis i en hage. Det var Wielki Walentino och Anirac's Calimero. Calimero blev såld 2009(?) och hans bror kom dit 2007. Jag fastnade direkt för Björnbär, hans blick och allting. Fastän han inte såg ut som en drömprins då, så har han nu förvandlats till en. Efter cirka 4 år. Jag kunde då rida honom men nu är jag alldeles för stor och börjar ta mig an pigga Walle istället! Det går lika bra det ;)


Anirac's Calimero, 2009


Anirac's Björnbär, 2011


Wielki Walentino, 2011

Jag har varit i det stallet jag är nu, hos Walle och Björnbär i 6 år! Där trivs jag bra och har lärt mig en massa, sedan rider jag på ridskola 1 gång i veckan. Någon gång då och då kan det även hända att jag rider andra hästar, om ägarna ber väldigt snällt (; Näjdå, om någon ber mig rida en häst hinner de inte ens avsluta meningen innan jag redan är i full gång!

Nu ska ni inte få pusta ut än! Jag ska även berätta om min stora dröm, för att återkomma till att aldrig ge upp om man har drömmar! Min stora dröm, större än att få en egen hund, är att hålla på med hästar. Starta ett eget företag och lära människor om horsemanship. Ta in hästar som har en dålig bakgrund och som behöver hjälp för att komma vidare. Ge människor lektioner, kunna visa människor det jag kan och kunna inspirera människor till att tänka om. Ge människor en tankeställare! Det är det jag brinner för, att någon gång i framtiden kunna försörja mig på hästarna och kunna hjälpa dem som inte kan göra sin röst hörd. Tänk att få vakna upp på morgonen och veta att man kommer tillbringa dagen med de underbara djuren. Man blir ju alldeles lyrisk!

Hoppas att ni tyckte det var intressant läsning och att kakorna inte tog slut alltför fort!